Dag 11: Crested Butte till Creede

Norra delen av Silver Thread Scenic Byway

Idag körde vi först den sista sträckan av Elk Mountain Loop Scenic Byway och stannade i staden Gunnison för att tanka. Bensinpriset har gått upp något fruktansvärt här i USA. Vi fick betala hela 6,70 svenska kronor per liter. För två år sedan klarade vi oss med 4 kronor. Efter Gunnison lämnade vi Elk Mountain Loop Scenic Byway och körde istället in på Silver Thread National Scenic Byway. (Det är onekligen långa namn på dessa vägar.) Silver Thread har sitt ursprung i gamla indianstigar som i slutet av 1800-talet breddades och gjordes om till transportvägar till och från gruvorna i området. Det var ganska sparsamt med trafik så Brittmarie tyckte det var dags att göra debut som bilförare i USA. Det gick alldeles utmärkt trots att trafiken ökade och vägen slingrade sig fram bland bergen längs en liten flod.

En av de gamla kyrkorna i Lake City

Efter knappt två timmar var vi framme i den gamla gruvstaden Lake City som ligger 2463 meter över havet, alltså ungefär 250 lägre än Crested Butte där vi tillbringat de senaste två dagarna. Vi kan väl inte påstå att vi kände någon större skillnad i syrehalten. Idag bor knappt 400 personer i Lake City men under stadens glansdagar runt förra sekelskiftet var invånarantalet nästa 5000 personer. Då fanns här två banker, två bryggerier, sju värdshus, fyra kyrkor och en egen dagstidning. Idag finns det kvar ungefär 75 byggnader från den tiden och det gör Lake City till ett av Colorados största historiska distrikt.

Akta er, snart kommer min mamma!

Vi passade på att vandra runt i Lake City och köpte också lite smörgåsar att äta senare på färden. Utanför restaurangen stod flera människor och tittade upp i ett träd. Efter en stund så vi också vad de tittade på; en liten svartbjörnsunge som satt uppe i trädet! Sheriffen kom dit och frågade om någon hade sett mamman. En äldre man berättade för oss att det inte var ovanligt att svartbjörnar kom ned till staden i jakt på föda. I år var det dock ovanligt ofta de fick besök av björnarna eftersom det tydligen var ont om bär uppe i bergen. Bär? Vi som trodde att björnar åt honing. 

Efterlysningen av Packer 

Men nu är det kanske varken svartbjörnarna eller de historiska byggnaderna som Lake City är mest känt för. Det är istället Alferd Packer, den enda person som blivit dömt i USA för kannibalism. Packer gav sig i februari 1874 ut på en vandring från Ouray alldeles väster om Lake City i riktning österut. Under två månader hördes inget från gruppen innan Packer ensam kom till ett läger söder om Lake City. Han var ovanligt välnärd med tanke på att han vistats ute i vildmarken så länge. Dessutom hade han gott om pengar och var mer intresserad av att dricka whisky än att äta. (Vad det nu hade med saken att göra.) När man senare hittade skeletten av fem personer alldeles söder om Lake City erkände Packer att han överlevt genom att äta köttet från sina kamrater. Han hävdade dock att det inte var han som dödat kamraterna utan en annan gruppmedlem som han själv blev tvungen att döda i självförsvar. Han dömdes trots detta till mord och kannibalism. Det sägs att domaren som tillkännagav domen ska ha sagt; "There were only seven Democrats in Hinsdale County, but you, you voracious man-eatin' son of bitch, you ate five of them. I sentence you to be hanged by the neck until you are dead, dead, dead! This as a warning against reducing the Democratic population of this state." Packer sattes i fängelse men lyckades rymma, blev efterlyst och greps först flera år senare. Han blev villkorligt frigiven 1901 och dog i Denver 1907. Han hävdade hela tiden att var oskyldig och på senare år har efterforskningar visat att han kanske hade rätt. Vi besökte minnesmärket utanför Lake City där massakern skulle ha ägt rum.

North Clear Creek Falls

Vi åkte vidare från Lake City upp i bergen och passade på att äta vår medhavda lunch vid Windy Point Outlook. Varför det kallades "Windy Point" kunde vi inte förstå för här var helt vindstilla. De smörgåsar vi trott att vi köpt visade sig vara kyckling i hamburgerbröd med gurka och lökringar. Nåväl det var gott det också. Vädret skiftade från soligt till molnigt och vi hörde åskan mullra i fjärran. Efter lunchuppehållet körde vi vidare och kom snart fram till North Clear Creek Falls, ett vackert och lättill-gängligt  vattenfall där vattnet i North Clear Creek faller 30 meter ned i en ravin. Tjugo minuter senare stannade vi vid en campingplats och vandrade ned i en ravin till South Clear Creek Falls. Detta vattenfall var något mindre men ändå intressant eftersom vi betraktade det nedifrån. Vi konstaterade att det gick lättare nu att vandra uppåt när vi (kanske) anpassat oss lite till höjden.

Efter vattenfallen kom vi till källflödet för Rio Grande, en av Nordamerikas största floder. Rio Grande rinner ut i Mexikanska golfen, eller rättare sagt 20 % a flodens vatten rinner ut där, eftersom det mesta av vattnet förbrukas på vägen bland annat till konstbevattning.

Vid tretiden på eftermiddagen anlände vi till Creede ett samhälle med cirka 400 invånare. I slutet av 1800-talet bodde dock cirka 15000 personer i Creede när silvergruvorna var i full gång och Creede var USA:s största leverantör av silvermalm. De förmögenheter som silvret skapade drog också hit flera ökända spelare och skojare. En av dem var Bob Ford, mannen som dödade Jesse James. Han drev ett värdshus här och blev själv skjuten till döds i Creede 1892.

Världens längsta styre?

Det värdshuset fanns inte kvar utan vi avslutade dagen på Kip's Grill, ett matställe så långt man kan komma från gårdagens kulinariska utsvävning. Hos Kip åt vi grillade revbensspjäll och drack öl. Enkelt men förbaskat gott. När vi var på väg in till Kip's kom ett par på en egendomlig motorcykel. De hade själva byggt den och det hade tagit dem fem år. Mannen ville helst kalla den sin, men fick erkänna att frun ägde hälften. Men det är oftast han som får köra den sa hon. Motorcyklar var för övrigt ett vanligt fordon här i Creede, säkert nummer två efter alla pick up trucks. Vi med vår sedan hamnar långt ned på listan.