Dag 7: Steamboat Springs till Glenwood Springs

En äng söder om Phippsburg, Colorado

Efter två och en halv dag uppe i Steamboat Springs styrde vi idag färden mot ett annat Springs, nämligen Glenwood Springs. Från 2052 meter över havet ned till 1756 meter. Vägen vi körde idag var ingen "scenic byway" men gick genom ett omväxlande och vackert landskap. Den första timmen färdades vi genom ett utpräglat jordbrukslandskap med slåtterängar och betande kor och hästar. Inte för att vi är några koexperter men korna såg ut att vara av rasen Black Angus. Om hästarna fanns där av samma orsak som korna vet vi inte, men det var osedvanligt gott om hästar. "Mmm, i'm lovin it."

Grus elle gräs, gott är det hur som helst

Rätt som det var när vi körde var vägen spärrad av hästar som vandrade helt själva mitt på vägen, tydligen på väg från ett bete till ett annat. Vi är inte heller experter på hästraser, men för oss liknade de mest svensk röd och vit boskap, som vi ju har sett på planscher i småskolan. Eller det kanske inte var hästar det? Nåväl, vill man fotografera vilda djur är det bäst att göra det på håll med teleobjektiv, eller som i Leifs fall, inne bilen fotograferandes genom den nedvevade sidorutan. Nu var han inte lika modig som när vi körde i bergen utan vägräcken. Brittmarie var dock betydligt kaxigare och stod utanför och fotograferade, visserligen i skydd bakom bilen, men ändå. Ja, ja stadsbor på landet tänker ni säkert...

Ett litet hus i Yampa omgivet av stora Douglasgranar.

När hästarna väl makat sig åt sidan fortsatte vi vår färd längs floden Yampa som i Steamboat Springs var en liten flod, men som här uppströms hade reducerats till en liten bäck. Efter en stund kom vi så till det lilla samhället som också heter Yampa. Vi svängde av från huvudvägen och in på Yampas Main Street, som egentligen bara var en enkel grusväg. När Main Street slutade tog vi till vänster in på en annan grusväg vid namn Moffat Avenue. Streets och Avenues har de ju på Manhattan i New York så varför inte också i  lilla Yampa med 400 invånare.

Kvarglömda bilar framför "Royal Hotel" i Yampa?

I "centrala" Yampa fanns en del pittoreska små hus och en del ruckel. Dessutom en general store, ett hotell och en liquor store som alla utgör en del av Yampas historiska centrum. Efter Yampa ändrar landskapet karaktär och det blir mindre växlinghet och mer bergigt med branta stigningar och utförslöpor. Det gäller att koppla över till manuell växling och använda motorbroms. Om vi ska döma av bromsljusen på framförvarande bilar är det en okänd teknik i den här delen av världen.

Vi fortsätter genom ett kuperat berglandskap och möter Coloradofloden som här flyter norrut. Strax därefter kommer vi ner i flodravinen där vi ska köra U.S. Interstate Highway den sista biten fram till dagens slutmål; Glenwood Springs. Om en motorväg skulle kunna klassas som scenic byway så är det nog den här sträckningen. I en smal flodravin har man lyckats klämma in en motorväg som av utrymmeskäl fått byggas i två plan. Vår del, västerut, är den övre och längst ned invid floden går en gång- och cykelväg som vi ska utforska imorgon. Mer om detta då.

Vid lunchtid anländer vi till Glenwood Springs, ett samhälle som grundades 1883 under namnet Defiance. På den tiden bestod "staden" av ett tältläger och enklare träbyggnader. Runt sekelskiftet var Glenwood Springs en typisk vilda västern stad med revolvermän och prostituerade. Vilda Västern legenden Doc Holliday tillbringade sina sista dagar i livet här och det sägs att hans sista ord, när han låg på sin dödsbädd och förvägrades det glas whisky han bett sköterskan om samtidigt som han såg på sina fötter utan stövlar, var "damn this is funny". Ingen hade väl trott att den gamle revolvermannen, hasardpelaren och tandläkaren skulle dö på annat sätt än med sina stövlar på.

Union Pacific Building America

Leif sa också "damn this is funny" när han såg ett av Union Pacifics godståg inne på stationen i Glenwood Springs, klart för avgång. Han blev dock ganska mörk i synen när godståget blev stående och inte avgick när det fick klarsignal. Huruvida han var framme och stressade föraren eller inte har inte kunnat klarläggas. Gladde sig gjorde han däremot när han såg godstågsbolagets devis "Union Pacific Building America". Förslagsverksamheten vid Green Cargo se upp! I USA är det företag och deras anställda som bygger landet, inte politiska partier!

Juicy Lucy's album med bl a låten "Who Do You Love?"

Kvällen avslutades på restaurangen "Juicy Lucy". Leif var först tveksam med tanke på hans associationer till det engelska sextiotalsbandet med samma namn och deras debutalbum. Men det visade sig vara en högst respektabel restaurang där man inte bara serverade fruktdrinkar utan även förstklassiga kött- och fiskrätter samt utsökta viner från Kalifornien och Europa. Vi var mer än nöjda när vi gick därifrån på kvällen genom ett fortfarande sommarvarmt Glenwood Springs.

Till sist vill Leif tacka alla för gratulationerna på hans sextioandra födelsedag. Brittmarie överraskade med en inbunden version av bloggen från resan för två år sedan längs Route 66.