Dag 12: Creede till Durango

Järnvägsbro över Rio Grande

Vi vaknade till en molnfri himmel och en temperatur strax över 10 grader Celsius. Vi åt frukosten utomhus vid motellet, men då hade temperaturen redan hunnit stiga till cirka 15 grader. För att vara en motellfrukost var den riktigt bra. Från Creede följde vi Rio Grande mot sydväst. Landskapet här liknade det man kan se i Schweiz och Österrike. Längs floden hade vi sällskap av den numera nedlagda sträckan på Denver & Rio Grande Railroad. (Nej, det var inte Leif som lade ned den även om det skedde så sent som 1985.)

35 kilometer söder om Creede lämnade vi Rio Grande och körde upp i bergen mot Wolf Creek Pass, ett bergspass på 3309 meters höjd över havet. Här uppe får man mest snö i hela Colorado. Det genomsnittliga årliga snöfallet vid Wolf Creek Pass är hela 12 meter (485 inches). Texasmiljonären Red McComb planerar att bygga en stor semesterby här uppe med plats för 10 000 boende. Detta möter stort motstånd eftersom man lokalt är rädd att det kommer att förstöra den sköra alpina naturen, orsaka vattenbrist samt naturligtvis dra arbetstillfällen från de närliggande samhällena.

Utsikt efter Wold Creek Pass

Här uppe vid passet passerade vi Continental Divide för femte gången på vår resa. Continental Divide är den tänkta linje som fungerar som en vattendelare. På östra sidan rinner all nederbörd ut i Atlanten, på den västra sidan i Stilla Havet. Så som vi har sicksackat oss genom Klippiga Bergen har vi alltså passerat denna linje fem gånger redan. Efter en lång nedfärd där vi på nytt fick användning av motorbromsen kom vi till en "overlook" med en fantastisk utsikt över dalen nedanför.

Nere i dalen fortsatte vi genom ett bördigt landskap med gröna ängar och skogsklädda bergssluttningar. Ett mycket vackert landskap. När vi fortsatte västerut blev landskapet torrare och började mer lika södra Italien. Kanske inte så märkligt eftersom vi nu befann oss på samma breddgrad som södra Sicilien. Temperaturen började också likna den sicilianska för nu började termometern (den i bilen, inte Leifs) att visa närmare 30 grader.

Historiska Strater Hotel i Durango

På tidig eftermiddag kommer vi fram till Durango, en storstad i sydvästra Colorado med hela 16000 invånare, det vill säga ungefär som Nässjö. Durango grundades 1881, alltså 33 år innan Nässjö fick sina stadsrättigheter. Och där slutar väl alla jämförelser mellan Nässjö och Durango tror ni. Absolut inte, liksom Nässjö grundades Durango som en järnvägsort. Det var järnvägsbolaget Denver and Rio Grande Railroad som öppnade en station här för att betjäna gruvorna i San Juan bergen norr om Durango. Men nu tror vi inte vi kan hitta fler likheter mellan Nässjö och Durango för i motsats till Nässjö, som ligger på det småländska höglandet, ligger Durango  närmast i ett lågland jämfört med omgivningen. Och det är definitivt inte Hotell Högland vi bor på utan på det historiska Strater Hotel, byggt 1887. Bland kända personer som bott här före oss kan nämnas Robert Kennedy, president Gerald Ford, Robert Redford, Francis Ford Coppola, Steven Spielberg, Dave Brubeck och Ralph Lauren. Och nu får hotellet ytterligare två namn att lägga till denna imponerande gästlista. Och dessa två namn kommer hotellet naturligtvis att ha gemensamt med Hotell Högland.

Leif njuter av ljuden från järnvägen

I Durango åt vi en sen lunch och vandrade sedan runt för att se på utbudet i butikerna. Leif köpte till Brittmaries förtvivlan ytterligare några skjortor. Hon undrar om han försöker lägga fast en ny dresscode på det företag där han jobbar. Vi besökte också stadens bryggeripub där Leif smuttade på en pint öl för två dollar (happy hour) medan Brittmarie bälgade i sig femton centiliter vitt vin för sex dollar.

Lite senare på kvällen gick vi till den restaurang som Brittmarie hade valt ut. På vägen in mötte vi en gäst på väg ut som sa till oss "best food in town". "Best view in town" konstaterade Leif när vi väl fått vårt bord. Restaurangen låg nämligen alldeles intill järnvägsstationen. Efter en god måltid promenerade vi tillbaka till hotellet för att vila upp oss inför de äventyr som kan vänta oss imorgon.