Dag 15: Ouray till Moab

En del av Double RL Ranch med "tipis" för gäster

Vi lämnade Ouray och körde norrut mot Ridgway, staden som vägrade dö. Den kallas så eftersom man på 1950-talet planerade att skapa en fördämning av Uncompahgre River (den flod som flöt förbi vårt motell i Ouray) för att få en damm som skulle användas för bevattningsändamål. Såsom dammen var planerad skulle Ridgway hamna under vatten. Efter protester från befolkningen i Ridgway flyttades dammen norrut och staden överlevde. Ridgway har cirka 4000 invånare och den mest kände är väl Ralph Lauren. Han och hans fru Ricky äger "Double RL Ranch" som ligger alldeles väster om Ridgway och har en areal motsvarande 68 kvadratkilometer. För att ni ska förstå hur stor ranchen är kan vi nämna att Lomma kommun omfattar 56 kvadratkilometer. Det är alltså ingen liten bondgård paret Lauren har. Tyvärr var de inte hemma, så vi kunde inte handla den där skjortan du ville ha Johan. 

Den "spikraka" vägen genom Paradox Valley

Efter Ridgway lämnade vi Klippiga Bergen bakom oss och kom ut på Coloradoplatån, som trots namnet huvudsakligen ligger i Utah och Arizona. Det är en högplatå som genomkorsas av flodraviner och som har enstaka berg. Dock inte i samma format som Klippiga Bergen. Vi körde genom små byar och gårdar som låg utspridda i landskapet. Efter ett tag kom vi ned i Paradox Valley, som kallas så eftersom Dolores River paradoxalt nog inte rinner längs med dalen utan tvärs den. Vägen genom dalen gick helt spikrakt i 16 kilometer innan vi kom fram till det lilla samhället Bedrock. Här låg en gammal livsmedelsbutik (Bedrock Store) som öppnades 1882 och hölls kontinuerligt öppen till förra året då ägaren fick stänga av hälsoskäl. En scen ur filmen Thelma & Louise spelades in här i butiken när Louise ringde till FBI-agenten. 

Leif på gränsen till Utah

Vägen lämnade dalen och färden gick upp i bergen mot gränsen mellan Colorado och Utah. Här skiftade landskapet tydligt karaktär och bergen blev helt plötsligt mer rödfärgade. Ju närmare dagens slutmål vi kom desto rödare blev bergen och ju mindre blev grönskan. Exakt klockan ett rullade vi in i Moab där vi stannade och åt lunch. Efter lunchen strövade vi runt i den lilla staden som utmärks av en huvudgata med många motell och souvenirbutiker. Inte speciellt märkvärdigt jämfört med vad vi upplevde i Colorado, men nu är det inte för Moab vi är här utan för den nationalpark som ligger alldeles norr om Moab. Men det är något som vi ägnar morgondagen åt.

Utsikt strax före solnedgången vid Dead Horse Point

Idag gjorde vi istället ett besök i en statspark (inte en stadspark) som heter Dead Horse Point State Park. Enligt legenden har parken fått sitt namn av att platsen användes som en naturlig inhägnad för infångade mustanghästar på 1800-talet. Vid ett tillfälle lämnades hästarna kvar på platsen med grinden öppen, men hästarna  tog sig inte därifrån utan dog istället av törst i inhängnaden. Sanningshalten i detta är starkt ifrågasatt och några menar att den historien uppfanns av en skolelev i en tävling om att skriva en uppsats som skulle göra Moab känt. Hur som helst så är det en vacker plats och vi bestämde oss för att köra dit. Den vackraste vyn ska man ha vid soluppgång och vid solnedgång, så vi chansade på solnedgången. Det var för övrigt här, och inte vid Grand Canyon, som Thelma och Louise körde ut över stupet med sin bil.

I morgon ska vi som sagt besöka Arches National Park och eftersom väderprognosen säger sol och 36 grader celsius med 0 % chans/risk för regn har vi tänkt starta tidigt på morgonen. Vi ska nämligen vandra runt en del i denna nationalpark som är unik för sina många valvbågar i sandsten.