Dag 24: Flagstaff till Santa Fe

Standin' on the Corner Park i Winslow, Arizona

Idag körde vi den längsta sträckan hittills, 62 svenska mil och nästan uteslutande på motorvägen Interstate Highway. Så här långt kommer vi inte att köra fler gånger. Det var en solig morgon i Flagstaff, inte ett moln på himlen. Temperaturen låg strax under 15 grader.  Vi har kört den här sträckan tidigare men då åt andra hållet och den gången inte så mycket på motorväg utan på gamla tvåfiliga sträckningar av Route 66. Då, för två år sedan, tog vi dessutom tre dagar på oss för att köra samma sträcka. Efter ungefär en timmes körning kom vi till Winslow, där vi svängde av och besökte "Standin' on the Corner Park" som ligger längs den riktigt gamla sträckningen av Route 66 genom centrala Winslow.  Parken har egentligen inget med Route 66 att göra utan är en hyllning till Eagles och deras låt "Take it Easy". Ni kan väl texten?

...so open up, I'm climbing in...

Well, I'm standing on a corner
in Winslow Arizona
It's such a fine sight to see
It's a girl my Lord, 
in a flatbed Ford 
slowing down to take a look at me
Come on, baby, don't say maybe 
I gotta know if your love 
is gonna save me
We may lose and we may win 
though we will never be here again
so open up, I'm climbing in, 
so take it easy...

Vi lämnade Winslow och körde upp på motorvägen igen österut. Strax efter Winslow började det duggregna och sedan tilltog regnet allt mer. Vi passerade gränsen mellan Arizona och New Mexico och stannade i det lilla samhället Grants för lunch. Vägen genom Grants, gamla Route 66, är kantad av gamla motell och affärer, varav de flesta är nedlagda idag. Grants drabbades hårt, liksom många andra samhällen längs de gamla sträckningarna, när man istället drog vägen runt om själva byarna. Och när sedan motorvägen kom försvann i stort sett alla genomfartsresenärer.

Forden parkerad utanför vårt motellrum

Vår färd fortsatte i regnet längs motorvägen och vid fyratiden kom vi fram till vårt motell i Santa Fe, New Mexico. Vi startade klockan åtta från Flagstaff, men det hann bara gå sju timmar eftersom Arizona ligger en timme efter New Mexico. Motellet vi bor på heter Santa Fe Motel & Inn och ligger på bekvämt gångavstånd från Santa Fe Plaza enligt Leif. Jaså, det säger du, sa Brittmarie. Nära är det hur som helst mellan bakluckan på Forden och vårt motellrum. Cirka två meter uppskattar Leif det till så vi slapp bära på väskor särskilt långt. 

Typisk byggnadsstil och färgsättning i Santa Fe, NM

Det finns mycket att berätta om Santa Fe, huvudstad i New Mexico, men det får bli i morgon. Byggnadsstilen är dock ganska speciell och beror på det spanska inflytandet. När vi lämnade motellet för att gå ut på stan regnade det fortfarande och det gjorde det även när vi vid sjutiden gick in på Galisteo Bistro för att äta middag. "Eclictic, innovative international cuisine" enligt dem själva. Vi nöjde oss med att konstatera att det var gott och att portionerna dessutom var i europeisk storlek, vilket vi hoppas att vi själva klarar av att förbli även i fortsättningen. Brittmarie åt "Snapper" och Leif åt "Tinga". Vill ni veta vad det är hänvisar vi till Google. När vi gick hem till motellet hade det slutat regna och vi såg det som ett gott tecken inför morgondagen. Gärna mulet och tjugo grader, men helst inte regn. Hur det blev avslöjar vi i morgon.