Dag 29: En dag (den sista) i Denver

I am playing the blues, man...

Så har vi då kommit till slutet på vår resa, sista hela dagen i USA. I morgon bär det av till Europa igen. Dagen började med mulet väder, vilket inte bekymrade oss för sol har vi fått tillräckligt av på dessa fyra veckor. Det var faktiskt så att vi hoppades på moln. Vi utnyttjade hotellets fria shuttle som körde oss till Downtown. Fem minuter med bil, 25 minuter till fots. Det var förvånansvärt folktomt på gågatan 16th Street och vi blev faktiskt lite besvikna över det magra utbudet på butiker. Här var Pearl Street Mall i Boulder där vi bodde i början, fem svenska mil norrut, flera klasser bättre. Det är nog så att Denver är för stort för att få den där fina småstadskänslan och för litet för att vara en riktig storstad som Chicago och New York. Sen är det väl egentligen så här amerikanska (stor)städer är, med New York och Chicago som lysande undantag. En trevlig sak här i Denver är dock att man längs 16th Street placerat ut ett piano i nästan varje kvarter där hugade musikanter fick sätta sig ned och spela. Inget för oss men vår svärson Johan hade säkert kunnat göra succé här.

Brittmarie och blåbjörnen

För andra gången på vår resa träffade vi på en björn. Den här gången var den ingen svartbjörn utan en blåbjörn. Och den satt inte uppe i ett träd utan den stod och tittade in i Denver Convention Center. Och det var ingen liten unge utan en riktig bjässe. Brittmarie var dock inte rädd utan ställde sig alldeles bredvid. Men Leif sökte skydd med kameran på avstånd. Närmaste skydd visade sig vara en bar där Brittmarie snart gjorde Leif sällskap. Eftersom vi på hela den här resan inte druckit en enda Bloody Mary bestämde vi oss för att ta en vid lunchtid. Samtidigt spelade BK Häcken (Göteborgs stolthet) borta mot Gefle IF och vi var naturligtvis väldigt spända på utvecklingen i den matchen. Att vi samtidigt kunde se hur det gick för Malmö FF borta mot Åtvidabergs FF var en ren bonus. Nej, matcherna visades inte på storsbildskärm här i Denver. Här är det andra sporter som gäller. Bland annat det vi i Malmö kallar för käppakrig, där tydligen en toffelmakare från Örnsköldsvik vid namn Forsberg gjort stor succé.

Utsikt från balkongen mot Denver donwtown

Igår berättade vi att vi hade en fantastisk utsikt från vår balkong söderut mot Pike's Peak. Vad vi inte berättade var att vi också har en utsikt norrut mot Denver downtown. Det kräver dock att man hänger i krokig arm från balkongen på 15:e våningen och använder en spegel. Nej, skämt åsido, så illa är det inte. Men man får så att säga blicka runt hörnet för att se själva downtown. Vi är fullt nöjda med att istället ha Klippiga Bergen och Pike's Peak som vårt huvudsakliga blickfång. Det är en fantastisk lägenhet vi bor i och det känns skönt att kunna avsluta resan med ett sådant här närmast lyxigt boende.

Yeh, Colorado...

Med tanke på att det är den sista dagen, med undantag för resdagen i morgon, känns det dags att sammanfatta våra intryck av den här resan. Av de hittills 28 dagarna (vi räknar inte första dagen som enbart var en resdag) har vi tillbringat två dagar i New Mexico, fyra dagar Arizona, fem dagar i Utah och hela sjutton dagar i Colorado. Och det känns faktiskt som en bra fördelning. I New Mexico var det Santa Fe vi ville återvända till och i Arizona var vi glada att först och främst få återse Sedona (eller rättare sagt naturen kring Sedona). I Utah var det nationalparkerna som lockade och som definitivt inte gjorde oss besvikna. Både Arches och Zion var fantastiska upplevelser. Att vi sedan fick en trevlig övernattning i den lilla byn Torrey var bara "grädde på moset". Men den stora behållningen av denna resa är Colorado med alla sina fantastiska småstäder med ett historiskt förflutet och vägarna genom natursköna berglandskap. Hit återvänder vi gärna igen, även om det tyvärr nog inte blir så. "Once in a lifetime", känns det liksom.

Maxcold, räddaren i värmen...

Vi har några utestående frågor som vi inte besvarat. Det här med att ha med lunch i kylväska till exempel. Jo, det har vi haft några gånger när vi insett att det inte kommer att finnas något lämpligt lunchställe i närheten. Kylväskan köpte vi för två år sedan när vi körde Route 66 och den rymmer sex halvlitersflaskor med vatten och plats för smörgåsar eller annat ovanpå. Vattnet är förresten en historia för sig. Det finns "purified water" att köpa som mest smakar klor. Vi har köpt "Arrowhead 100% Mountain Spring Water" i 24-packs halvliters-flaskor som tillsammans kostat mindre än fem dollar, vilket ger ett literpris under tre svenska kronor. Vi har förvarat minst sex flaskor i kylskåpet över natten och när vi skulle ha med lunch lade vi två av flaskorna i frysfacket så de fungerade som kylklampar. De fungerade faktiskt lite väl bra, för när vi hade vandrat en hel dag i Zion National Park och skulle dricka de sista två vattenflaskorna, som fungerat som kylklampar, var de fortfarande mest is. 

Fenix E05, räddaren i mörkret...

Vilka praktiska saker skulle vi då vilja dela med oss till andra som funderar på en längre bilresa i USA? Jo, först och främst att boka hyrbil från Sverige. Då vet ni att ni får tillräckligt med försäkringar och priset är oftast bättre. (Trafikförsäkring i USA är närmast ett skämt.) Tips nummer två: underskatta inte avstånden! Visst är det kul, och relativt okomplicerat, att köra bil i USA, men ni är ju inte här först och främst för att sitta i bilen. Se till att ha tid för oväntade (positiva) upplevelser. "This is a vacation, not a marathon!" Den lilla ficklampan då? Jo, från början var det mest en ploj, men den visade sig mer användbar än vad vi trott. Snudd på nödvändig där vi var och så som vi valde att förflytta oss kvällstid. Den lilla ficklampa vi hade med oss hette Fenix E05 och kan köpas här.

I morgon lyfter vi vid middagstid från Denver mot Atlanta och sedan vidare till Paris (hemska flygplatsen Charles de Gaulle) för att slutligen ta oss upp till Köpenhamn där vi landar vid middagstid. Därefter återstår lite återhämtning till annan tidzon som vi vet är svårare när man reser "mot solen".

Det är också intressant att se varifrån folk har följt vår resa. Nu vet vi att jobbar man på ett tyskägt företag i Sverige så kanske företagets server ligger i Tyskland och därmed blir man som läsare registrerad som tysk. (Skyll dig själv Andreas!) Men vi undrar ändå vem det är i Sydkorea som har läst vår blogg. Funkar verkligen Google Translate?

Post	Sidvyer
Sverige	1141
USA	144
Ryssland	67
Tyskland	52
Storbritannien	26
Spanien	7
Sydkorea	1

Slutligen vill vi tacka alla er som följt vår blogg och därmed vår resa. En stor del i motivationen att skriva har legat i att vi sett att ni varit många som följt oss och därmed tagit del av våra bilder och vårt berättande. Vi hoppas att vi på något sätt har kunnat förmedla till er allt det fantastiska vi upplevt under våra fyra veckor i "the Wild West". Om vi har lyckats motivera någon att göra en liknande resa vore det särskilt kul.

Bästa hälsningar
Brittmarie & Leif