Dag 25: En dag i Santa Fe

Delstaten New Mexicos flagga

Igår lovade vi mer info om Santa Fe, men låt oss börja med delstaten New Mexico. Till ytan är New Mexico en av USA:s största delstater (nummer fem) men till invånarantalet en av de minsta med sina 2,1 miljoner invånare (nummer 36). Området längs övre Rio Grande, där Santa Fe ligger, börjades koloniseras 1598 och kallades då Nuevo Méjico. Nuevo Méjico var egentligen aldrig en del av moderlandet Mexico (Méjico) utan snarare en "ö" norr om Mexiko. Alla resor söderut till det egentliga Mexico fick ske genom land som tillhörde de fientliga apacheindianderna. USA erövrade Nuevo Méjico 1850 efter det mexikansk-amerikanska kriget och 1912 blev New Mexico en delstat inom USA. Delstatens flagga har Spaniens röda och gula färger med Zia Pueblofolkets solsymbol i rött mot gul botten. 

Santa Fe grundades i början av 1600-talet under namnet La Villa Real de la Santa Fé de San Francisco de Asis, alltså en kunglig stad till ära av den heliga Franciskus av Asissi. Staden har emellertid en historia som går längre tillbaka än så eftersom redan på 900-talet bodde puebloindianerna här i en by som de kallade Ogapogee. Ungefär hälften av invånarna i Santa Fe är spanskättlingar och den spanska kulturen har satt en stark prägel på staden. 

"Evening", en akvarell av Georgia O'Keeffe

Vår dag började med lite regn och cirka 12 grader. Regnet upphörde dock snabbt och när molntäcket började spricka upp infriades våra förhoppningar från igår om cirka 20 grader och inget regn. Vi promenerade först bort till Sanbusco Market Center där det fanns olika småbutiker. Sedan besökte vi Georgia O'Keeffe museet som låg alldeles i närheten av Plazan. O'Keeffe var en amerikansk konstnär som föddes 1887 i Wisconsin men som från 1949 fram till sin död 1986 bodde utanför Santa Fe. Hon är mest känd för sina abstrakta oljemålningar av växter och landskap men vi blev mest förtjusta i en liten akvarell vid namn "evening".

Skylten utanför "pickup artist" Barbara Bowles

Vi fortsatte sedan till Canyon Road där det gallerierna ligger vägg i vägg i ett gammalt bostadsområde med villor. Vi såg flera tavlor som hade gjort sig bra på någon vägg där hemma och priset hade kanske inte varit helt avskräckande om det hade varit i svenska kronor istället för amerikanska dollar. Hade vi bett att få dem skickade hem hade det dessutom tillkommit frakt och 25 % moms hos svenska tullen. Vi gick därför istället och hälsade på Barbara Bowles, som vi handlade av två år sedan. (Det är därför vi vet vad som händer i tullen när man får något hemskickat.) Barbara letar upp gamla Pickup trucks som står och skrotar ute i naturen, fotograferar dem och gör fantastiska bilder av detaljer på bilarna. Barbara visade sina senaste bilder, men den här gången köpte vi inget. Vi lovade dock att fotografera hennes foton där de hänger på väggen hemma hos oss och maila bilderna till henne. Hon tyckte det skulle vara kul att få sina verk i hemmiljö.

Receptionen till vårt motell. Mörka moln i bakgrunden

Nu hade vi fått en rejäl dos kultur och tyckte det var dags att skölja ned det med en Margarita och få i oss lite mat. När vi var här på Thunderbird Bar & Grill för första gången får två år sedan och skulle beställa var sin Margarita fick vi en meny med frågan "Which Margarita do you want?" Vi konstaterade att det fanns drygt tjugo olika att välja på och frågade lite försiktigt "What's the differens?". "Plenty!", blev svaret. Den här gången var vi lite bättre förberedda och beställde "House Margarita". Sedan beställde vi var sin Santa Fe Nacho. "They are big, I think you should order just one and split it" sa servitrisen. Vi gjorde som hon och det var tur för vi orkade inte ens äta upp den enda portionen. Antagligen äter vi som "klena fruntimmer" båda två. Däremot försöker vi följa rådet "Drink plenty of liquids" som det står på en lapp på vårt motellrum med hänvisning till att vi befinner oss 7000 fot över havsnivån, dvs mer än 2100 meter. Efter den lite sena lunchen kom det upp lite mörka moln på himlen så vi vandrade tillbaka till motellet med förhoppningen att det skulle lätta lite fram emot kvällen.

Parkeringshus i Santa Fe, New Mexico

Och det var precis vad det gjorde. Så vi tog en ny promenad upp till plazan (vi har faktiskt gått ganska långt idag fast vi inte varit ute på några vandrings-leder) för att hitta något trevligt ställe att äta. Vårt första alternativ, en spansk tapasrestaurang, hade en och en halv timmes väntetid, så vi gick tvärs över gatan till en italiensk restaurang och lyckades få ett fönsterbord för två. Återigen en split och ett glas vin, som var från vingården "Il Molino di Grace" som vi besökte för fem år sedan i Toskana. Om vi nu på kvällskvisten ska sammanfatta våra intryck av Santa Fe så är det att det är en trevlig stad med en mycket enhetlig bebyggelse. Vi har väl aldrig sett fler konstgallerior samlade på en så förhållandevis liten plats. Synd bara att vår reskassa inte medger några inköp där.

Sedan kan vi väl passa på att besvara två av de frågor som Maria ställde i en kommentar.

Vilken väg har varit roligast hittills att köra? Det tre vägar som konkurrerar om den titeln är: Trail Ridge Road från Estes Park till Grand Lake (dag 4), Million Dollar Highway från Silverton till Ouray (dag 14) och A Journey Through Time/Utah Highway 12 från Torrey till Junction US 89 (dag 18). Och vinnare är: Million Dollar Highway!

Vilken väg har varit tuffast? Det är nog samma tre vägar som konkurrerar om den titeln också om man med tuffast menar slingrande smala vägar nära branta stup. Och vår vinnare här är: Trail Ridge Road!

I morgon kör vi norrut till Colorado och vi hoppas ha ett eller annat trevligt att berätta om den resan. Ni är hjärtligt välkomna att titta in igen om ett dygn ungefär.