Dag 16: En dag i Moab och Arches National Park

Klockan sju stod vi och väntade på att Subway skulle öppna så vi kunde köpa något att ha till picknick lunch inne i Arches National Park. Därefter blev det frukost på motellet och sedan direkt till nationalparken. Den heter Arches eftersom den innehåller ett stort antal naturliga valbågar (arches) i sandsten. (Över 2000 för att vara exakt.) Valvbågarna har bildats genom att det uppstått djupa sprickor i sandstenen. Sedan har erosionen nött bort den frilagda stenen och vidgat sprickorna så att det bildats smala bergväggar, så kallade "fenor". Temperaturväxlingar har lett till att delar av den porösa sandstenen vittrat bort och skapat öppningar (hål) i fenorna. Dessa öppningar har blivit allt större genom att delar av sandstenen fallit ned och till slut har öppningen blivit till en valvåbåge. Slut på dagens lektion.

Brittmarie vandrar på den uthuggna avsatsen

När vi körde in i parken på morgonen hade solen varit uppe i ungefär en timme och temperaturen var bara 18 grader. Vi var på väg till en vandrings-led upp till Delicate Arch, den mest kända valbågen i Arches, ja förresten i hela USA. Vi stannade till några gånger på vägen dit för att fotografera några andra märkliga sandstensformationer i morgonljuset. När vi kom fram till platsen där vandringsleden började hade temperaturen stigit ytterligare några grader, men det var ändå relativt svalt. Leden är 2,4 kilometer upp till valv-bågen och sedan lika lång väg tillbaka. Den är klassad som medelsvår på grund av längden, höjdskillnaden (146 meter) och att den går helt i öppen terräng utan skugga. Mellandelen, den brantaste, gick över berghällar som hela tiden sluttade uppåt. De sista tvåhundra meterna gick längs en uthuggen klippavsats. Som tur var sluttade avsatsen inåt.

Delicate Arch i Arches National Park

Alldeles efter uthuggnaden fick vi så vår belöning för den något mödosamma vandringen. Helt plötsligt hade vi Delicate Arch rakt framför oss. Valvbågen är 20 meter hög och tittar ni riktigt noga på bilden härintill kan ni kanske se att det står en person mitt under bågen. (Det är inte någon av oss, eftersom det krävde en vandring över kraftigt sluttande berg för att komma dit.) De flesta som vandrade hit upp hade ordentliga vandringsskor som vi hade, vilket är viktigt så man får ordentligt grepp på de kala berg-hällarna. Men på vägen ned mötte vi några som tänkte vandra i vanliga lågskor! Heder istället åt den gravida kvinna som vandrade med ett litet barn i en bärstol på ryggen. Hon hade riktiga skor hon!

Den tunna Landscape Arch, nästan 90 meter lång

När vi kom tillbaka från vandringen var klockan kvart över elva. Dags för nästa vandring som skulle ske uppe i Devil's Garden. Det tog femton minuter att köra dit och den här gången skulle vi vandra 1,6 kilometer till en annan säregen valvbåge, Landscape Arch, och sedan tillbaka. Landscape Arch är världens längsta naturliga valvbåge, nästan 90 meter lång. Leif hade utlovat en lätt vandring längs en i stort sett helt jämn vandringsled utan stigningar. En något felaktig tolkning visade sig. Visserligen låg start- och slutpunkt på ungefär samma höjd, men stigen gick upp och ner i stort sett hela tiden. Sista delen gick dessutom i lös sand. Brittmarie hade lite kommentarer som inte lämpar sig i tryck. Till slut kom vi i alla fall fram och kunde förundras över att valvbågen fortfarande håller sig uppe. De senaste tjugo åren har nämligen stora stenbitar fallit ned och gjort bågen ännu tunnare än den var tidigare. Snart har nog bågen nått sin livslängd och kollapsar. Men det kan dröja tio, hundra eller tusen år, vilket inte är särskilt lång tid i en valvbåges liv.  

Lyckligtvis (naturligtvis planerat) fanns det en rastplats alldeles i närheten där vi parkerat bilen. Klockan var nämligen lunchtid och där på rastplatsen kunde vi i skuggan av några träd njuta av morgonens inköpta smörgåsar tillsammans med vatten som fortfarande höll en temperatur väl under 33 grader. Så varmt hade det nämligen hunnit bli i skuggan nu.

Brittmarie beundrar den dubbla valvbågen Double Arch

Efter lunchuppehållet körde vi vidare till två nya vandringsleder som låg alldeles intill varandra. Den här gången kände sig Leif betydligt säkrare på sin varu-deklaration. Något hade han tydligen lärt sig av sin tidigare fadäs. Den första leden var bara 400 meter och ledde upp till en dubbel valvbåge, Double Arch. Den andra leden ledde upp till tre olika valvbågar, Turret Arch, South Window och North Window och var ungefär tre gånger så lång. Var vi trötta efter dessa besök? Var det värt mödan? Utan att tveka det minsta svarar vi ja på båda frågorna. 

Oidentiferad stenformation

Nu var det ju inte bara sandstensbågar vi såg i denna fantastiska nationalpark. Det fanns flera andra sandstensformationer som satte fantasin i arbete. Några liknande djur, andra gav oss andra associationer. Några hade namn som "Balanced Rock", "Park Avenue" och "Courthouse Towers", andra var anonyma. En figur som vi dock gick bet på var något som enligt Leif liknade ett fyrtorn. Men det var en liknelse som Brittmarie avfärdade eftersom fyrar är byggda för att genom ljussken nattetid ge vägledning för fartyg och här fanns då inte några farleder för fartyg. Inte ens när vi avslutade dagen med en middag hos Eddie McStiffs Restaurant, Brewpub and Bar lyckades vi lösa gåtan. 

I morgon ska vi vidare i Utah till en ny State Park och en ny National Park. Hoppas ni vill fortsätta att följa vår resa. Kanske kommer vi då att plåga er med lite fakta om staten Utah och dess historia. Men osvuret är bäst, eftersom vi inte vet hur mycket tid vi kommer att ha för själva bloggskrivandet.